83min, inspelad 1966.
Manus och Regi: Lars-Magnus Lindgren

Medverkande: Allan Edvall, Gunnar Björnstrand, Margareta Krook, m.fl.

Handling enligt baksidestext:

Den fatalt vackra Vivi Sander lever ett hårt liv och kan inte betala sina spelskulder. Hon försöker därför tvinga familjen att sälja fädernegården. Vivis bil kraschar efter ett sabotage. Skadad kommer Vivi till en sjukstuga under den perverse Dr Westers vård. Doktorn ägnar sig åt avancerade erotiska lekar på jobbet, medan hans hustru dämpar sin ångest med vitt pulver. Vivi och Wester finner varandra i de sadistiska böjelserna, vilket oroar personalen på sjukstugan.

Josef recenserar:

Några av Sveriges tyngsta skådespelare någonsin i form av Allan Edwall och Margareta Krook kompletteras av åtminstone idag mindre kända skådespelare i form av bland annat Pick Troberg och Heinz Hops, i en totalt hopplös film som idag är svår att genresätta. Är det en skräckkomedi eller är det på allvar? Var den mycket kontroversiell när den släpptes eller bara så dålig att ingen orkade bry sig? Idag kan den sättas i facket ”filmer som är intressanta enbart för att de är så fruktansvärt dåliga”, vilket innebär att den hade fått ännu lägre betyg om den hade varit hälften så dålig och därmed totalt ointressant.

Bara den sinnessjukt plågsamma orgelmusiken som dyker upp direkt i början och sen återkommer i hela filmen gör att man omöjligt kan förstå att filmen gick upp på bio och ännu mindre att den lanserades i England (The Sadist). Baksidestexten påminner om hur man måste använda konkreta meningar för att återberätta en väldigt rörig dröm, med skillnaden att man då hade nämnt hur surrealistisk hela upplevelsen var (vilket mer hör till en recension än en baksidestext).

Bland det roligaste är när det visat sig att det är en av huvudkaraktärerna som sitter och spelar den hemska orgelmusiken, varefter han sätter på en skiva med klassisk musik på hög volym och det kommer in en kvinna som dansar förföriskt men utan någon som helst koppling till musiken utan mer som att hon var på ett coctailparty. Bäst är slutmusiken, bossa nova eller något liknande som svänger än idag. Det är första gången i mitt liv jag ser en svensk långfilm där musiken i slutet spelas mot svart bakgrund helt utan eftertexter. Allan Edvalls karaktär ”begravningsentreprenören” utbrister plötsligt i ett ”nixfilipix!”, vilket är ett mycket bra uttryck för att sammanfatta denna film.

Betyg:

1/5

Jonatan recenserar:

Totalkatastrof

Det tar emot att ens nämna detta stycke svensk kulturhistoria. Jag vill helst av allt förneka dess existens helt och hållet. Nej förresten – jag vill ta med mig Träfracken ut på Östersjön, binda fast den vid ett cementblock, knuffa den över relingen så att den sjunker till botten och sedan åka raka vägen till station, erkänna och ta mitt straff för det.

Filmen handlar bland annat om en kvinna (Catrin Westerlund, mamman i Karlsson på taket) som har spelskulder och därför bestämt sig för att få ärva sin gamle fars gård, vilket hennes syster opponerar sig mot. Parallellhistorien utspelas i en sjukstuga, där läkare och sjuksystrar ägnar sig åt dödshjälp och diverse otukt.

Efter vad som känns som en evighet kastar jag ett öga på displayen och till min stora förskräckelse inser jag att det bara gått sjutton minuter av denna osammanhängande historia. Manuset är snudd på obegripligt och fullt av putslustigheter som hade gjort Åsa-Nisse generad. Musiken består av en fullkomligt olidlig och ständigt återkommande orgel som tydligen ska föreställa Johannespassionen av Bach men snarare funkar allra bäst som ett tortyrredskap som inte lämnar några fysiska spår efter sig. Den bästa skådespelarprestationen i filmen är tveklöst den gamla tant som blir förgiftad och ligger död i en sjukhussäng. Och hur en så förvirrande film samtidigt kan vara så förutsägbar förblir ett mysterium. Jag har länge haft rätt svåra sömnproblem men Träfracken fick mig att nicka till åtminstone fyra gånger på sina åttiofyra minuter. Men jag är inte tacksam för det. Jag är hellre sömnlös än att behöva uppleva något liknande igen. Inte ens Allan Edvalls makalösa frisyr gör den sevärd. En totalkatastrof.

Betyg:

0/5