Manus: Gilles Adrien
Regi: Marc Caro, Jean-Pierre Jeunet

Josef recenserar:

Vacker, mörk och galen

Filmen utspelar sig i ett fallfärdigt kvarter, i en mörk värld där det råder fattigdom och brist på mat. En skräckinjagande man driver här en delikatessbutik där han använder sig av högst okonventionella metoder för att få tag på styckdelar att sälja. Är det slut på det kött man brukar äta så får man helt enkelt ta tillvara på det som finns närmast till hands, genom att sätta in en jobbannons i tidningen. En liten men högaktuell parantes då filmen spelades in för över 20 år sedan och jag inte har någon aning om skaparnas inställning till köttkonsumtion, är de oundvikliga associationerna till de senaste skandalerna i den urspårade europeiska matindustrin.

Delikatessen är en extremt snygg film, med i detalj genomtänkta scenerier och kameravinklar rakt igenom de 99 minuterna. Den är också full av fantasi och skruvad humor, men mig personligen faller den inte i smaken. Den i dubbel bemärkelse underjordiska rörelse med dykardräktsklädda män är till en början utflippat roliga men blir sedan smått irriterande. Är clowner också bland det värsta man vet, så stöter man på problem med denna film. Återigen, mycket välgjord och vacker men jag får någon sorts klaustrofobisk känsla av den dystra atmosfären och att hela filmen utspelar sig i ett enda hus.

3/5

Jonatan recenserar:

Som Tarkovskiy på partypiller

Delikatessen ger mig samma känsla som att kolla på en 95 minuter lång musikvideo – en musikvideo där ljudet har försakats. Mening efter mening mumlas fram och jag vill utbrista: SPEAK UP! Så det är inte en kostnadsfråga (filmen gjordes på en nästan ofattbart liten budget), utan det handlar helt enkelt om brister i regin. Mycket synd eftersom den är ett mästerverk rent visuellt. Efter en av filmhistoriens snyggaste vinjetter börjar en demonstration i stilistisk medvetenhet. Det är ohämmad estetik, makabert och otroligt ambitiöst. Delikatessen är typ som en Tarkovskiy-film men med skillnaden att hela crewet fått fri tillgång till en knark-buffé och samtidigt bibehållit motivation, disciplin och konsekvens. En magisk film – visuellt. Men det är inte tillräckligt för att hålla i ett långfilmsformat. Om någon frivillig vill försöka redigera ner den till 30 minuter så ser jag gärna om den!

2/5